På syträffen fick jag den tunna interlock jag hade beställt från JNYdesign. Jag kom dock aldrig så långt som till att testa den. Dagen efter sista syträffsdagen (jag var där två dagar) sydde jag upp två av de tröjor jag inte hunnit med att sy på syträffen. Till den sista av dem testade jag att använda interlocken till kantband och måste erkänna att jag är frälst. Nu vill jag aldrig kanta med något annat i hela mitt liv. Det var så lätt och kanten rullar sig inte. Varför har jag inte testat detta innan? Jo, jag trodde att man var tvungen att ha en täcksömsmaskin à la Janome CoverPro med tillhörande bandkantare för att kunna använda interlock. Så fel jag hade! Och sådan tur att jag har fått det påtalat och nu införskaffat denna gudomliga interlock.

Den turkosa tröjan är sydd i stl 104 och det är den som har den underbara interlocken som kantband. Blomtyget kommer från Ohlssons tyger och jag är helt kär även i det. Det är ett tyg jag blir så glad av att se, ett riktigt solskenstyg. Och det bästa av allt är att det passar till i stort sett alla enfärgade byxor.

Noshörningstyget, vilket är ett bak- och framtyg, kommer från Mjuka tyger/Kameleont design. Till min stora sorg hade jag klippt ut två likadana ärmar, så mycket av den värdefulla mittenbiten (den som används till ärmar eftersom hälften av tyget har bakåtvända noshörningar och andra hälften framåtvända noshörningar) har nu gått till spillo. Det bra är att jag hade en bit kvar av mudden som matchar till, vilken kommer från Jofotex.

Detta är resultatet från helgens syträff, sex stycken tröjor. Jag hade förberett mig väl inför träffen och klippt till tio tröjor, fem par byxor och en klänning. När jag väl kom dit var jag dock helt slut och ofokuserad pga sömnbrist och dessutom var det alldeles för roligt att prata med alla trevliga sytokar så jag kom igång väldigt sent med att just sy. Fast egentligen är det väl det som är meningen med syträffar – inte att få sytt så mycket som möjligt utan att få prata så mycket som möjligt med andra som har samma intresse. Syträffen var i alla fall en av de trevligaste sammankomsterna jag har varit med om och jag längtar redan till nästa.

Eftersom mina barn har så tokmycket kläder passade jag på att sy upp lite inför höst- och vintersäsongen nästa år. Det innebär att jag inte kan testa kläderna nu utan får hoppas på att de passar. Jag spenderade dock timmar med att jämföra och mäta mellan olika mönster och tror att jag har kommit på den rätta längden på ärmar och liv. Däremot vet jag med mig att jag hyser en skräck inför att tröjor ska bli för korta, vilket gör att jag ofta gör dem för långa istället (framförallt eftersom jag inte har långa barn …). Jag tänker dock att det är bättre med för kort än för långt. Det går ju alltid att lägga upp i efterhand.

Tröjan med verktygstyg och gröna ärmar samt tröjan med dinousaurier (alla tyg från Znok) är i stl 104 och detsamma gäller för den största blommiga tröjan (tyg från Ohlssons). Tröjan i ”Farliga drakar” i rosa och grönt (interlock från Znok) är i stl 110. Tröjan sydd med gröna ärmar (papegojgrön jersey från Znok) och ”Fem små apor” (Liandlo) är sydd i stl 80. Den minsta gröna blomtröjan är i stl 92.

För första gången har jag använt en riktig metod för halsmudden. Jag har tagit 70 % av halsringningen samt sytt den som en rundel och sedan sytt fast den. Jag har läst om det många gånger, men aldrig gjort det utan ”gått på känn”. Nillin framhävde dock vikten av att mäta noggrant, samt sy ihop mudden till en rundel och sedan mäta ut och nåla fast den jämt. Och hon har rätt, det blir faktiskt snyggare!